OM

Jag som ligger bakom Top of Barefoot heter Andreas Gartmyr och jag har varit barfotalöpare sedan 2012. Min resa mot barfotalöpning startade när jag började springa 2005. Jag jobbade då som 3D-grafiker och hade ett stillasittande jobb som jag dessutom toppade med att dricka 2 liter Coca Cola om dagen. Det var med andra ord dags att ta tag i det. Efter att ha kommit igång bra med löpningen kom första skadan, hälsporre. Efter att ha sprungit Göteborgsvarvet 2007 (2:01:56) fick jag lägga löpningen på hyllan i drygt 1 år. I slutet av 2008 var jag symtomfri och kunde börja träna igen (läs börja om från början). Jag minns väldigt tydligt när jag var ute och sprang med en kompis och vi pratade om olika sätt att springa när han nämnde barfotalöpning. Vi skrattade och undrade hur tokig man ska vara för att göra det. 2010 skulle jag springa en halvmara på träning och sätta PB, under 1:35:00. Jag hade haft känningar i knäna tidigare men inte reflekterat över det. Passet slutade med att jag förstörde båda knäna och kunde inte ens gå hem. Där och då bestämde mig för att lägga löpningen på hyllan. Resonerade att löpning uppenbarligen inte var för mig, jag gick ju bara sönder. Efter ca 1 år hade jag fortfarande inte hittat någon träningsform jag gillade och hade därför inte heller kunde upprätthålla kontinuerlig motion. Då kom jag att tänka på löparrundan då vi pratade om barfotalöpning. Jag började googla och kolla föreläsningar på YouTube med bl.a. Christopher McDougall och Barefoot Ted, vilka jag senare skulle lära känna från boken Born to run. Intresset växte och även tanken av att kunna springa igen. Efter att ha kollat otaliga videos där man visar på hur skonsamt det ska vara att springa barfota var jag övertygad. Jag måste testa! Det kan ju betyda att jag kommer springa igen. Efter att ha provat olika typer av framfotaskor utan något vidare resultat testade jag Fivefingers och det funkade okej, men inte på längre distanser. Då började knäna värka.

Så en sommardag när jag var på en enslig väg med nylagd asfalt tittade jag mig omkring för att försäkra mig om att ingen såg mig. För helt bekväm var jag inte. Men skorna åkte av och jag sprang. Känslan kan jag bara beskriva som euforisk! Jag kände direkt att här skulle jag vara, detta var rätt för mig! Alla som provat att springa barfota vet att vaderna tar mycket stryk i början. Själv fick börja med att springa 1 km åt gången. Frustrationen tog snabbt över och jag sprang längre vilket ledde till att jag överansträngde mig och fick vila ett par dagar extra. Jag har nog gjort alla fel man kan göra som ny barfotalöpare, men nu funkar det. Sedan 2012 har jag sprungit barfota året om och älskar det. Jag predikar inte för att detta är något som funkar för alla, men det funkar för mig och det räcker. Nu kan jag springa igen!

KONTAKT

Har du frågor eller vill kontakta mig får du mer än gärna göra det på följande vis
Mail: andreas@topofbarefoot.com
YouTube: www.youtube.com/andreasgartmyr
Instagram: @andreasgartmyr

Bilderna på förstasidan och denna sidan är tagna av Fotograf Lisa Wikstrand